Håkan Magnusson

Håkan's Universe

manifesto unfolded

Pedagogisk avsiktsförklaring

Jag heter Håkan Magnusson. Jag är scenograf utbildad vid Dramatiska institutet, konstnär och lärare och arbetar på K3 Malmö högskola. Min undervisning rör sig kring konstnärliga processer i relation till kulturproduktionens rum.
I denna text kommer jag att beskriva min hållning till kunskap och lärande i relation till den undervisning jag ger. I min egen kunskapsprocess har mycket av min kunskap byggts upp med hjälp ”görande” i form av olika konstnärliga praktiker och metoder. Dessa har jag fortlöpande reflekterat över i relation till min kunskaps subjektiva och individuella karaktär. Som stöd för den reflektionen har jag hämtat tankar från andra för att få perspektiv på min kunskap.

Gert J.J Biesta, professor i pedagogik, nämner tre funktioner som relaterar till varandra inom utbildning. Kvalificering, socialisation och subjektifiering. Och så här förstår jag det; I kvalificeringen finner vi egentligen det som vi vanligtvis ser som kunskap i relation till specifika områdens görande. Det berör såväl färdigheter kopplat till tekniker för själva görandet men även den mot att lära om den moderna kulturen samt att lära sig sociala färdigheter. Socialisationen beskriver mera det som riktar sig mot att överföra värderingar och normer inom ett specifikt område eller för samhället i stort.1 Slutligen subjektifieringen, så här skriver Biesta:

Det handlar alltså inte om att introducera ”nykomlingar” i redan existerande ordningar utan om sätt att vara som antyder ett oberoende av sådana ordningar; sätt att vara ett ”exemplar” i en större ordning. 2

Jag ser inte er som en nykomling som ska socialiseras in i ett kunnande kring scenrum. Visst värderar jag metoder och kunskaper kring scenrummets tillblivelse högt men även tolkningen och diskussionen av resultatet. Jag undervisar givetvis för att ni ska tillägna er detta. Men, jag kommer att uppmuntra och vägleda er i arbetet med att utveckla ert ”egna” i relation till det redan befintliga normer som omger kunskaper kring scenrummet. Med

min 30 åriga erfarenhet av att arbeta med rum i olika sammanhang har jag själv stått inför den uppgiften.

Jag är övertygad om att den inre motivationen är den största drivkraften för en bra läroprocess3, därför kommer jag att hjälpa er att finna och stödja den i den undervisning som jag leder.

Jag kommer uppmana er att se varje uppgift som handlar om ämnet scenrum i relation till era egna intressen även om ert huvudintresse till exempel är ljus eller ljud. Bägge dessa ämnen har en stark koppling till rum och rumslighet och i min undervisning strävar jag efter att visa detta samband.

Min undervisning har ofta karaktären av öppna förlopp med en stark koppling till helheter så som till exempel en teaterföreställning. De kan även ses som konstnärliga processer. I bägge fallen är förloppen i dessa processer oförutsägbara och svåra att helt överblicka. Det antar mera formen av ett ständigt undersökande och utforskande, där vi tillsammans diskuterar och fastställer målen i en fortlöpande process. Detta kan kännas förvirrande och ofärdigt. I dessa processer är det viktigt att vi vågar riskera att misslyckas, i meningen ”det blev inte som vi tänkt oss”. I detta ”misslyckande” ligger nya möjligheter att finna ny kunskap och kan även stärka det redan erövrade. Detta åstadkommer vi tillsammans genom att vara nyfikna och våga möta det okända som ligger framför oss i läroprocessen. Detta förhållningssätt är även gångbart i en annan kontext, i sammanhang där man är involverad i produktioner av scenkonst utanför skolan och något vi gör tillsammans i min undervisning.

Jag ser läroprocesser kring scenrum som en pågående process, där nya kunskaper tillkommer och konstrueras och utvecklas i samspel med andra människor. Det sker både inom akademins värld med dess forskning och undervisning men även i relation till den omvärld som omger oss i form av professionella utövare av olika slag. Jag ser ofta till att vi möter professionella utövare som finns inom scenområdet i mina undervisningsförlopp. I denna process är givetvis ni som läser utbildningen medproducenter av kunskapen kring scenrum.

Jag använder gärna enkla material i min undervisning – papper, tejp, snören, plast och annat billigt material. De ingår ofta i både skiss och modellvärld som i de fullskaliga arbeten jag leder. Förutom de konstnärliga eller designorienterade metoder som jag använder i min undervisning, använder metoder jag teaterpedagogiken i utforskandet av scenrummet tillsammans med mina studenter. Mycket av min undervisning handlar om att peka på vägar för att kunna föreställa sig hur ens idéer kommer att se ut då de är färdiga. För att nå dit behöver vi öva vår föreställningsförmåga. I det arbetet återkommer jag ofta till leken. Leken eller det lekfulla ser jag som ett utmärkt sätt att inkludera och öppna upp och stärka föreställningsförmågan och göra lärandet tillgängligt för ”alla”.

Till sist vill jag bara säga att mina tankar om kunskapande i relation till de ämnen jag undervisar i har jag avhandlat, i dels en magisteruppsats i praktisk kunskap; En scenografs reflektioner över sina kunskaper och drivkrafter och en Masteruppsats i teaterpedagogik med titeln Serendipitet i det pedagogiska arbetet, den emanciperade scenproduktionsstudenten – ett påhitt. Dessa delar jag givetvis gärna med mig av.

1 Biesta Gert God utbildning i mätningens tidevarv, s.27-30 (2011)

2 Ibid s.29

3 Något som Peter Gärdenfors skriver om t i Lusten att förstå (2011)